Oj vad man kan förvåna sig själv ibland. Jag har nu varit uppe och lagat mat, duschat, sminkat mig och jag äter t.o.m frukost. Kan ni förstå?? Jag hinner äta frukost. Jag var verkligen uppe tidigt och jag är så trött så de är synd om mig. Tydligen fast jag hunnit med så mkt på morgonen har jag mer tid över så jag hinner blogga om hela händelsen. De kan ju faktiskt vara så att detta någon dag går till världshistorien.
De sista som händer denna morgon innan jag ska ha världens tråkigaste dag i skolan är en promenad med Chiqie.
Tänk om jag hade varit lika pigg och glad som igår morse då hade jag nog utan problem klarat av denna dödstråkiga dag med spanska och ledarskap och sen sitta och skriva rapporter hela eftermiddagen. Wow va jag längtar. Jag längtar faktisk lika mycket efter denna dagen som man längtar efter en pandemi. Så är det minnsan.
Nä nu börjar jag ju bli stressad. De är jag tidsoptimist nummer 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar