Ni vet hur de sägs att man ska stampa i marken när man går om man tror de finns ormar i närheten. Jag är en stamperska, jag tror de finns ormar överallt. Så fort de finns lite gräs så går jag med stampande steg och blir livrädd för varje prassel. När jag var ute med Chiquita var de 2 duvor i gräset, jag höll på att dö innan jag såg att de var fåglar. Jag tror att om jag skulle se en orm så hade jag skrikit, vänt på klacken och sprungit och då spelar följande scenario upp i mitt huvud: Ormen sätter efter mig, givetvis är den sjukt snabb och biter mig i hälsenan (ja, jag vet att huggormen inte är speciellt giftig) men jag tror givetvis att jag är den personen som är överkänslig eller så är jag den första som inte är de och dör ändå och då så man måste undersöka hur giftig en huggorm egentligen är. Skulle de vara att jag inte dör av giftet så skulle jag med all säkerhet dö av chock eller rädsla. Mamma hade ju en kopparorm i trädgården nu när jag var där. (Ja, jag vet att de är en ödla och inte en orm, men den har inga ben och då är den inte söt som en ödla). Jag började promenera ner till bryggan eftersom vi skulle till båten, jag stampar på och hör ett rassel i gräset och ser hur de rör sig, jag springer givetvis tillbaka upp på altanen och vägrar gå först ner till båten. Peter fick ta ledningen och så kommer vi 3 orm rädda systrar som en liten svans efter. Jag såg ingen orm i alla fall. Skönt.
Imorgon ska jag till Helsingborg med Tess. Jag hoppas på ljuvligt väder så vi kan ha riktigt mys.
Jag tänkte först skriva en massa om tankar som far omkring i mitt huvud, men idag är en sån dag då jag inte känner för att vara så himla seriös och deppig i mitt skrivande.
Hade ju prov idag, gick sådär...jag gjorde slarv fel. Fy mig. Fick tillbaka spansk provet med. Imponerande värre 1 poäng ifrån godkänt. Ju mindre jag pluggar ju bättre resultat. Helt fantastiskt!
Händer de er med ibland att de piper till i eran telefon ni tänker de är säkert blabla som skickar sms och när ni tittar på telefonen är de någon som ni inte hör ifrån så ofta? De hände mig idag. Jag blir så glad när jag får sms av de man inte har kontakt med dagligen. Fick sms av Saman. Är verkligen hur glad som helst. Så nu tycker jag att han ska ut och äta med mig när jag kommer till Malmö och så kommer han kanske ner till mig på Mallis...wiiiee. Har planer på att flytta ifrån Halmstad vid midsommar. Så de innebär att jag hinner ha lite sommar i Malmö. Måste ju på gränden innan jag åker. Men har redan (förhoppningsvis) mat sällskap dit, men åt andra sidan kan man inte tröttna på vitlöksbröd och grillat så jag kan gå med flera eller om jag ska försöka hinna med mando, koi och casa mia med. Plaka är en själv klarhet. Åå, jag har hemlängtan (som om de inte märks).
Har fortfarande extrem huvudvärk så ska krypa ner i sängen nu. De behövs tror jag. Helt sömnlös i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar