Ni vet de dagar man kan ha när allt känns jobbigt och varje lite sak får en att fälla en tår. Japp, de var en sådan dag idag. Jag behöver mina vänner. Jag behöver kärlek från de jag känner att jag kan lita på. De som aldrig överger, som alltid lyssnar och som alltid älskar. Se bara jag skriver rullar tårarna längst mina kinder. Lika stora som regndropparna utanför mitt fönster.
Jag möte min blick i spegeln och en främling tittade tillbaka. Hon som var på andra sidan var blek, rödögd med insjukna ögon och såg olustig ut. Jag vände ryggen mot denna någon, släckte lampan och kröp ner i sängen. Drog täcket upp till hakan, gjorde som så många, många gånger förr skapade mig min egen lilla konstgjorda natt, där jag kan stanna tills jag vill se solens strålar smeka världen utanför. Till den dagen jag känner för att känna lukten av ny klippt gräs och varm asfalt. Kan ligga här i min ensamhet lyssna på ballader och drömma mig bort.
Jag har en bok jag skriver i när jag behöver få ner alla mina tankar på ett ark för att lägga de bakom mig och inse jag inte kan förändra allt, att jag ibland måste leva med vissa svek. Inget varar för evighet och vad man än bestämmer sig för att göra i denna världen ska man alltid minnas att man ska aldrig lita på någon annan än sig själv. Den enda som du verkligen vet är att du alltid kan lita på är dig själv. Var din egen bästa vän och gör dig den tjänsten för att underlätta livet som ligger framför dig.
De var en halv evighet sen jag skrev i min bok sist. Men idag blev de 3 sidor fulla med osammanhängande meningar och ledsna ord. Ensam med mina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar