Ibland sugs musten bara ur en. Man undrar hur man ska orka. Varje minut känns som en kamp. Man blir så trött, trött i huvudet, trött i kroppen helt enkelt psykiskt utmattad. Sen förmågan att få någon annan att förstå vad eller varför musten helt plötsligt bara sögs ur en är svårare än något annat. Man letar ord, känner efter och tänker noga innan man formulerar sig men de spelar ingen roll de är alltid bara den som formulerar sig som tycker att de låter vettigt att de ligger en tanke bakom varje ord. De är svårt, man försöker men när ska man inse att man aldrig kan förmedla sina egna känslor till någon annan.
Mänskligheten fortsätter trötta ut mig. De finns för mycket respektlösa, för många egoister (på ett dåligt sätt) och alldeles för få (inga) som bara kan släppa taget inse faktum och gå vidare med sina liv och om de inte vill släppa taget helt (visa människor vill man ju ha i sitt liv de vill ju även jag) så kan man visa respekt, förståelse och kanske t.o.m bry sig om andra människor än sig själv. Klarar man inte riktigt av de få enkla sakerna så kommer man nog få de svårt någon gång under livets gång. För jag kan väl inte vara den enda som tycker så här....eller?? De jag kallar för sunt förnuft är tydligen avancerad vetenskap för andra.
Idag när jag begav mig hem från jobbet och satte mig på 5:ans stadsbuss kom en sådan där udda lite konstig typ ombord. Sån som skriker, hotar och ställer till en scen. Man blir så irriterad men sen i efterhand när man återberättar för andra inser man att de var komiskt men de tycker man ju sällan när man bara vill hem.
Kvällen har spenderats med Lovis och Buddy. Mysigt och skönt med någon att prata lite med även om de mest blev om bebisgrejer.
Imorgon bär de av till Småland för nu har semestern börjat. En hel vecka ledighet. Njuta njuta njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar