Nu är ängeln på väg hem med sin pappi. Äntligen kan man lugna ner sig och andas lite. Att vara så orolig tar på mig och de är nog svårt för andra att förstå hur mycket jag oroar mig och mår psykiskt dåligt av att spendera tid på sjukhus med någon så liten som inte kan berätta hur hon mår eller vad hon känner. De är utmattande och jag tar så illa vid mig. Jag vet att jag har en kämpe till dotter och de är jag som skulle behöva ha lite av den styrkan. De är något jag saknar. Men nu ska jag försöka skaka av mig allt de som får mig att bli nere och försöka se de positiva. Ska bli skönt när de inte finns så mycket måsten utan man kan bli utvilad och känna sig mer som människa och mamma.
Jag önskar att jag en dag kan sluta ta allt så personligt och vara mer avslappnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar