Massa funderingar

Känner lätt irritation inom mig. Ibland undrar man...
Idag har det varit fullt upp. Torkat golvlister, knäskurat golven, varit på kundkorts kväll på hemköp, postat skor, gjort barnmat och en del annat. Nu har jag lite tid för att blogga.
Igår var Mr.B ledig. Mysigt. Vi var en sväng på Burlöv, där har jag inte varit sen jag jobbade där. Saknar jag det...verkligen inte! Fick prövat ett par byxor men hittade ett par andra jag ville ha som inte fanns i min storlek på något annat ställe än Löddeköping så till helgen blir det en sväng dit med. Hoppas jag att de sitter snyggt för jag behöver verkligen något att ha på mina ben. Saknar mina kläder så mycket. Det här med att bli av med gravidmage är bra mycket svårare för mig än vad en del andra har, har jag märkt. Borde inte livet vara rättvist så att alla har lika lätt att bli av med sin mage?
Verkar som om det fina vädret inte riktigt hittar tillbaka, ganska skönt tycker jag. Champagne vill ju inte vara ute när det är varmt och soligt. Hon trivs i vädret vi har nu. Lite blåsigt, hyfsad behaglig temperatur och inte så mycket sol som stör.
Gud va jag längtar till fredag kväll! Ska bli underbart. Ingen mer sallad till kvälls mat. Detta firas med Champagne (den ädla drycken), surdegsbröd med räkor och ägg. Jumi. Sen i helgen är Mr.B ledig och vi har inget planerat så vad vi hittar på för skoj beror helt på vädret. Oavsett kommer det bli den bästa helgen på länge och super mysigt. (Hoppas nu att man inte tar ut för mycket i förskott).
Idag fick jag reda på att finaste Cicci väntar en flicka! Så glad för deras skull. Eftersom de har en pojke sedan innan så är ju en liten tös perfekt. Skulle jag få en liten till så önskar jag mig en liten pojke. En av varje, så man alltid önskat sig.
Imorgon blir det en sväng till stan med Cicci med hennes mage och Champagne. Hoppas att det inte tänker komma något regn.
Är med i en grupp på facebook för de som har fått barn för tidigt. Igår frågade en tjej som nyligen fick sin lilla son i vecka 24+ något, hur man orkar med sjukhus tiden, var hittar man styrkan. Alldeles för många minnen från sjukhuset dök upp. Vi hade ju turen att vi inte behövde ligga på sjukhus så länge, men jobbigt var det den tiden man var där. Det var så mycket känslor, oro och även ångest för min del.
En bekant till mig fick nyligen en son som föddes med fötterna på fel håll. Precis som oss visste de om att barnet skulle födas med missbildning innan bebisen titta ut. Han sa till mig att vetskapen och allt runt omkring att få en son som behöver lite extra hjälp i början gjorde att han aldrig mer vill skaffa fler barn utan att det räcker med stressen han har upplevt i väntan på sin första. Det var min första tanke med, men nu i efterhand när man har gått igenom det jobbiga, när man har fått komma hem och bli en familj så har den tanken försvunnit. De finaste med Sverige är sjukvården (oftast). Innan man själv har hamnat i en situation som innebär mycket sjukhus och oro kring sina små bebisar så förstår man aldrig hur jobbigt det är och vilken styrka som krävs inte bara av de små liven utan även av föräldrarna. När jag inser att det finns de som legat 11 månader med sina barn på sjukhus kan jag inte annat än bli imponerad över hur de orkat. Livet är långt ifrån rättvist!