Leende

Vaknade av att solen sökte sig genom persiennerna och insåg att jag log. Jag ler för jämnan nu förtiden känns de som. Är de detta som är lycka? Är de så här livet känns för andra? Är det de här jag missat under hela mitt liv? Oavsett vad så vet jag att jag har rest mig upp igen och denna gången har jag en alldeles fantastisk människa vid min sida som lyssnar och försöker förstå (har fler än en, alla ni som finns för mig är fantastiska och värderar er högt). Men hur förklarar man för någon hur de känns, hur jag mått? Jag försöker formulera, jag tänker innan jag svarar men jag kan aldrig förmedla den känslan jag har haft inom mig som ibland fortfarande griper tag i mig i mina svaga stunder. Vill jag kunna förmedla känslan? Jag tror egentligen inte de. Jag tycker inte att de är något någon ska behöva känna. Räcker väl att jag och mina lika lever med känslan? Ja de gör de verkligen. Jag får nu ta del av de i livet som kallas lycka och att vara en del av den magin är mer än jag någonsin vågat önska och hoppas på.