Känns som livet är förbi. Allt inom mig rasa idag. Nu känns de som om jag aldrig kommer orka ta mig upp igen. Ser mig själv som den patetiska varelse jag är. Jag vet, varför inte sparka på mig lite extra, såra lite mer. Jag betyder väl ändå inget. Mig tar man bara för givet och har kvar som en nödlösning. Vet så mycket som att man inte ska ta mig för givet. Jag kan vara en bitch i alla avseenden. Varför ska jag bry mig om andra? De finns bara en i mitt liv och de är jag. Jag som egentligen inte alls vill leva detta liv.
Jag kommer kanske någon dag skriva ner allt här. Allt som sårat. Väljer jag att göra de kommer jag låta alla ta del av mitt liv så de har varit ett bra tag och jag kommer såra men även hjälpa någon annan. Låta denna se allt som de är. Vad de egentligen är för liv hon lever. Finns ingen anledning att hålla de inom mig, finns inget bönande i världen som kan få mig att ta "de rätta" beslutet. Jag kommer bara bestämma mig efter hur jag mår, vad som gör livet lättare för mig. Jag kommer vara självisk. Så som jag borde varit för längesedan.
Jag vill lägga mig och aldrig resa mig igen. Ligga här tills jag blir omhändertagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar