Den gråa vardagen

Så närmar sig både julen och min födelsedag. Sitter upp krypen i min soffa. Har äntligen fått upp bord och stolar så på lördag ska de bli middag i mitt hem (men vad ska vi laga). Mina kära 1208 vänner som står ut med mig kommer hit så jag och Mr B kan fira våra födelsedagar. Varför man nu firar att man blir äldre och äldre. Att åren springer förbi och allt är precis som alltid. Inget nytt, inget annorlunda.
Ska ut på stan idag och köpa de sista julklapparna. Sen är de klart och då kan jag bara lulla omkring hemma tills den 22:e då de bär av till Stockholm.
De har snöat i natt och de har lagt sig lite. Lovley. Snö ger mig ett lugn och ger mig ett leende på läpparna. Emlan har nog rätt i att naturen är de som jag behöver, att den är vacker och ger ett lugn.
Jag jobbade min sista dag på 1208 igår. (I allafall på ett ganska bra tag). Idag blev jag sjukskriven. Till sista januari till en början. Så de blir verken jobb på McD eller 1208 på ett tag. Känns konstigt att bara ha ledighet framför sig, vad ska jag fylla dagarna med? När jag jobbar på 1208 mår jag bra, mina tankar är på annat håll och jag är med människor som får mig att se ett liten glimt ljus i allt de gråa.
I tisdags var jag med på middag med Mr B. Mina tankar skingrades och jag hade super trevligt som alltid när vi umgås. Jag har funderat mycket under de senaste dagarna varför jag är så deppig och varför jag mår som jag mår. Dras jag till allt som gör mig olycklig, söker jag efter de som i slutändan sårar eller har jag bara otur eller är de så att jag lever i en grå mörk vardag med vissa höjdpunkter då jag ser ljuset genom de gråa och att jag tror att de är så livet ska vara för de är allt jag känner till?
I mitt inlägg beslut skrev "den gråtande clownen" ett par rader till mig och de hjälper med någon som förstår hur jag mår, någon som inte kommer med drypiga kommentarer att jag ska vara glad att jag inte är ett brasilianskt gatubarn. Givetvis förstår jag att jag har de bra här i Sverige med tak över huvudet, bra sjukvård och mat på bordet. Men man kan inte alltid hjälpa hur man mår och man försöker väl alltid må bättre än vad man gör, för vi i Sverige är uppväxta med de faktum att vi ska må bra för att vi har de så bra.