Kan inte sova

Ska egentligen sova, har lagt mig flera gånger men sömnen fortsätter att lysa med sin frånvaro. Lyssnar på mysig musik som får mig att känna ett lugn som jag så ofta saknar.
Såg en film som heter Dread, speciell men den var ganska bra, oväntat slut (de uppskattas alltid) även om huvudrolls innehavaren var den som uppskattades mest från mitt håll. Vem kunde ana att Jackson Rathbone kunde vara så het? Jag är förvånad! Tänka sig att han är exakt 1 år yngre än mig. Många fina människor kom visst till världen den 21 december. Haha. Andra människor som delar detta underbara datum med mig är Frank Zappa, Samuel. L. Jackson, Jane Fonda och många fler. Men de är bara jag som är 83:a och har en alldeles egen låt av Robert Broberg (låtsas som om de inte finns fler 83:or i denna världen, inte som är änglar i alla fall, där måste jag vara den enda).
Jag har i natt skickat iväg en arbetsansökan för vinter 10/11. Har absolut ingen förhoppning om att få jobbet i fråga men bara att jag har sökt gör att jag i alla fall har försökt nå en av mina drömmar, en av mina drömmar som jag har haft längst i mitt liv som fortfarande består. Så tack syster Mallan för tipset även om du och mamma inte trodde de var något som skulle locka mig. Om ni bara visste hur många gånger jag drömt om detta jobb och velat söka. Nu är de gjort har inget som längre hindrar mig att sträva efter denna dröm.
Har spenderat 1 timme med LP på msn idag så de är med ett lätt sinne och ett varmt hjärta jag krupit i säng. Och åter igen tänker jag vilka underbara människor som finns i mitt liv. Läser alla underbara sms jag fått när jag har en dålig dag och med ens så dyker ett leende upp på mina läppar och stannar där ett bra tag.
Läste min blogg idag. Måste ju säga att min blogg är ganska komisk eller den var de i alla fall tills jag lät alla ta del av mina innersta tankar och känslor men jag ska försöka hitta tillbaka till mig själv och åter skriva en blogg som kan ge ett och annat leende på läpparna.
Mina ögon kan tindra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se.
Men jag delar med mig av den, men ni kan inte se och ni som inte mår/mått som jag kan inte riktigt förstå den smärta jag ibland lever med. Ångest och oro. Men jag har bestämt mig att kämpa, jag ska åter resa mig och denna gången ska jag göra de ordentligt. Denna gången har jag låtit andra ta del av min vardag, mina känslor. Så nu har jag stödd, hjälp och förståelse från de i min omgivning. Även om jag fortfarande ser de som en svaghet från min sida så har jag åtminstone styrkan att stå för hur jag mår, vad jag känner och vem jag är. Så nu ska denna fenix fågel åter uppstå och denna gången vackrare och starkare än någonsin.