Varför är de alltid så att allt man vill skriva ner försvinner just i det tillfället då man har möjligthet att printa de på papper? Jag stod just i duschen då 100 olika tankar och känslor for över mig. Jag ville bara skriva ner allt minnas allt som jag tänkte och kände men vem har papper och penna i ett badrum eller en dator? Så nu sitter jag här och försöker samla ihop mina tankar. Jag vet att tanken om var LP blivit av slog mig (saknar min vän), tankar om ifall turen faktiskt kan vända? Kan de verkligen vara så att jag går mot ljusare tider tillsammans med resten av mänskligheten eller kommer jag åter stanna kvar i de dystra mörka och se hur alla andra möter vår och värme med glädje? Jag är arg/besviken på mig själv. Av många olika anledningar. Anledningar jag väljer att behålla för mig själv kanske ett tag eller för alltid. De återstår att se.
Fredag bär de som sagt av hem till min lägenhet i Malmö. Helgen är i stortsätt planerad. Ska handla, åka till Lund för att se vart jag ska gå till läkare och psykolog, sen måste jag skicka in papper till försäkringskassan så jag kan få mina sjukpengar. Jag vet att de kommer vara annorlunda när jag är hemma och inte här men det är ett måste för mig att vara själv. Jag behöver ibland den ensamheten utan några måsten. Den ger mig tid att tänka. Kanske de inte alltid är bra eftersom de är då jag mår som sämst men jag tror jag måste våga tänka alla tankar fullt ut för att kunna förmedla dom till någon annan för att sen kunna börja jobba med de jobbiga. Oj detta inlägget kändes verkligen flumigt. Men när jag ibland börjar skriva så flyter de bara på sen att de låter konstigt de får vara. Jag är så långt ifrån perfekt man kan komma och de har jag nästan lärt mig att leva med. I alla fall i de stora hela.
Igår fick jag ett dumt leende på mina läppar, jag borde inte få de, borde inte tillåta mig själv till de. Ju mindre glädje desto mindre sorg kan de bli. Jag har sagt de innan och jag säger de igen utan hopp och drömmar så kan man aldrig bli besviken. Tror jag att livet inte kan bli bättre än de jag lever då blir jag aldrig besviken, däremot kan jag kanske kanske bli lite positivt överraskad. Jaja, pessimist de är jag. I know.
Blev inte så mycket mys med Babe igår. Hon blev magsjuk, jätte tråkigt. Jag såg verkligen fram emot halmstad mys i repris. Men de får vi ta igen en annan gång.
Nu ska jag ta mig ner till el tempo och köpa något (vet inte vad). Ska se om jag kommer på något att laga till middag när jag strosar omkring i den "gigantiska" affären. Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar