Undrar om jag någonsin bloggat så förnetriskt för ut som jag gjort sen jag åter befann mig i Malmö. Idag tittar solen fram, tuss önskade den för mig. Nu kanske de känns som jag gör detta mindre ensam. Vad kan gå fel? Mer än att jag är en besvikelse? De är trotts allt något jag är van vid så varför är de då så svårt att få höra de igen? Min mail är ju full med brev om hur jag inte är bra nog, att de finns andra med mer kvalifikationer Ja de förstår jag att de kanske finns, men för att vara 26 så har jag en ganska bra meritlista tycker jag. Men de är ju vad jag tycker.
Är så trött. Ingen sömn kom till mig så vid 4 tog jag en sömntablett till och då hamnade jag i något halvsovandes läge. Var medveten om allt som hände runt mig men för trött att öppna ögonen och engagera mig.
Idag känner jag mig hungrig! Kanske jag kan njuta av frukostens smaker idag. Ser jag fram emot. Dags för days of our lifes innan jag ska göra mitt bästa för att se ut som en lycklig, positiv flicka med ett självförtroende som om hon vore bäst på de mesta. Jag borde kanske satsa på skådis yrket? Men är nog bara bra på att klä mig som rollen som mig själv.
Wish me good luck!
Du är en underbar människa. Du har gjort mera saker och rest mera än vad jag har gjort. Din meritlista är onekligen stor och slår de flesta i din ålderskategori. Försök att hålla huvudet uppe för så småningom så kommer finare dagar som du kommer njuta av. Kram, Nicke
SvaraRadera