Jag har sovit. De är nästan som om någon hade klubbat mig. Jag känner mig fortfarande trött och ligger i sängen och kämpar för att hålla mig vaken. Anser att de inte vore bra att sova bort hela dagen. Så nu blir de lite LP på msn och sen ska jag ringa min darling för att se om vi ska leka idag eller imorgon.
Igår medans jag låg och lyssnande på alla glada grannar som sprang i trapporna tänkte jag på mina vänner, mina bekanta och andra i min omgivning och ju mer jag tänker på dessa människor så inser jag att de är de man minst annat som hört av sig och funnits där med fina ord och varit uppmuntrande. Är inte de bra konstigt? Jag tackar er alla som funnits där för mig, utan krav på att jag ska orka svara samma dag, som bara skickat mig några rader för att berätta att ni finns där för mig, eller att ni tänker på mig.
Senast igår skickade en av de man minst annat skulle finnas där ett sms med orden: Puss på dig för att du är du.
Ett sånt sms får mig att le och känna mig varm inombords. Jag kanske faktiskt är bra som jag är. Återigen Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar