Då var man hemma igen. Givetvis gick jag vilse Lund. Men om man ska se de positiva i det så fick jag motion och utnyttjade de dyra busskortet lite extra. Här ska de åkas buss och tåg kan jag säga. 690kr för att man ska åka till Lund i en månad. Helt sanslöst, älskar att lägga pengar på sådana saker. Man tänker inte alls på vilka snygga skor man hade kunnat köpa.
Läkar besöket gick bra, de kändes bra. För första gången sen jag började med psykolog och läkare så känns de som de faktiskt finns någon som kan hjälpa mig att reda ut de här. De känns så skönt. Sen att hon tror att jag kan ha andra diagnoser den de som redan är satta är lite nervöst. Men fram tills jag vet vad hon ger mig för diagnos så kommer de inte skrivas något här. Hon har lyckats beskriva mycket hur olika depressioner ter sig osv. Lättare att känna igen sig när man får beskrivningar. Har fyllt i madras igen men vet inte vad för poäng jag hamnade på. Räknande inte själv heller. Nog om de, nu över till de jag är mest stolt över. Efter att ha skrivit blogginlägget i morse fick jag för mig att ge mig på sängen igen trotts att de gör så ont i min kropp och skam den som ger sig. Man klarar sig utmärkt själv. Sängen är på plats och här börjar bli riktigt fint. Snart är tredje världskriget över. Jag kommer njuta som aldrig förr i min säng. Wiiiee.
Njuter i soffan med en kopp te (grapefrukt, inget för mig) och planerar min lekdag med Jocke imorgon. Tidigt värre för en som jag. Klockan 11 på GAT.
Pratade med min darling idag, skönt att höra hennes röst. Så nu ska vi också hitta en lekdag. Jag har en massa saker inplanerade. Inget jag är van vid. Men de är skönt, lite annat att tänka på och så kan jag gå hem när jag inte orkar mer.
Varför måste alla gamla hederliga glödlampor försvinna? Skulle köpa 2 stackars glödlampor till min mysiga lampa. Sådär ja 100kr. Innan kunde man få ca 5st för de priset. Nu hoppas jag att dessa lampor håller i 10 år som de står på förpackningen då är de värda mina 100kr.
Jag saknar Mr.B, saknar att dricka vin och prata, men när han kommer hem blir de piggelin i folkets park...snälla låt de vara lite varmare då, annars kommer de vara den första piggelinen som jag lider av.
På fredag ska jag till Bjärred, vart de nu ligger. Haha, tur att darling Louise är uppväxt där och kan berätta såna saker för mig. Jag hade nog aldrig klarat mig speciellt länge själv.
Nu blir de lite mer te och sen ett varmt bad. Trevlig kväll allesammans.
Förressten är de inte konstigt hur visa personer helt plötsligt bara hör av sig som om man aldrig har slutat prata?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar