Glömde de han glömt

Jag gråter floder, snyftar och börjar kippa efter andan. Jag vet inte varför eller jo de vet jag kanske. Jag är bara förvirrad och rädd.
Nu är jag ensam. Ingen mamma eller syster som är med mig flera timmar om dygnet. Nu är de jag och min säng, min soffa och mina tårar. Jag kan tycka att de är så skönt att gråta, de lättar mitt hjärta och min hjärna från all smärta och alla tankar.
Jag har idag ägnat endast 2 timmar ensam. Varit med Emma och letat stövlar till henne, sen middag med mamma och Göran efter att varit en runda i Lund och inhandlat lite mat till mig. Middagen var gudomlig, var på årstiderna där jag beställde lamm. Ljuvligt gott och till efterrätt blev de 3 variationer av choklad. Jumi. Då tänkte jag på någon som tycker om dessert lika mycket som jag.
Nu har tårarna av tagit när jag började skriva om maten så nu går vi vidare i blogg inlägget
Har ni tänkt på hur mycket man än önskar att de ska bli ett hål i marken så man kan försvinna, så blir de aldrig ett hål. Idag ville jag inte bara krypa ur mitt skin utan även få ett hål i marken. Men de kom inget. Mina tankar har varit udda idag, jag har tänkt allt i rim och verser. De lät väldigt bra då jag tänkte men inte fanns de tillgång till att skriva ner de. Sen är jag värdelös på att få saker på print. Man tänker ju så mycket snabbare än vad man skriver.
Kvällen ska jag ägna till lite läsning (en mycket spännande bok som heter förlorad) sen ska jag försöka sova utan sömnhjälpmedel. Ibland lyckas jag.
Jag har haft ont i örat i ca 2 veckor och nu ska jag ta nässpray för att se om de hjälper (allt hänger ihop på något konstigt vis). Alla som känner mig väldigt bra vet om att jag hatar nässpray. De är verkligen vidrigt och jag kan inte ens minnas när jag använde de sist de måste vara mer än 15 år sedan.
Idag önskar jag att jag hade kunnat träffa Mr B eller kunnat växla några ord med LP. Känner stort behov att få prata med någon, någon som är insatt i de mesta när de kommer till mig. Kanske därför så många tårar kom, jag sitter här med massa saker jag vill säga.
I natt drömde jag om honom, i vanliga fall skulle jag vakna upp och börja gråta eller i alla fall känna någon sorg. Allt jag tänkte var att han inte ens förtjänar att hälsa på mig i mina drömmar. Mina drömmar är till för de jag tycker om och mina hemska farhågor. (Finns nog ingen med lika mycket mardrömmar som jag). Jag vet inte om drömmen om han ska klassas som mardröm eller helt enkelt bara en väldigt oinbjuden gäst i mitt liv och drömmar.
Jag hittade i en tidning en text jag tyckte om den passar in på de jag känner:
"Jag väcktes sent en natt av ett sött sms...
-Saknar dig som attan och längtar tills vi ses.
Döm om min förvåning men de var ändå rätt vrickat, för när jag såg personen ifråga hade han helt glömt vad han skickat. Så istället för att glädjas och vårda minnet ömt, gjorde jag som han gjort och glömde de han glömt".