Idag har jag för första gången på länge varit helt ensam, inte träffat någon och inte pratat med någon. Nu ljög jag, de var en som ringde som ville göra någon form av telefon intervju som störde min tystand under dagen, sen ringde mamma för att tala om att de kommit hem ordentligt, trots allt oväder som hade utlovats.
Jag har inte gjort något alls idag. Vaknade med ont i örat (verkar bara bli sämre) och med "hangover" av sömntabletten. Flyttade mig till soffan för att inse att jag saknade sängen där jag kan krama min kudde och slippa se snön som faller mot den gråa himlen.
I morgon ska jag ta mig ut, fixa naglarna (hos några som vet vad dom gör...längtar), sen ska jag prata med chefen på 1208 så håll era tummar för mig.
Onsdag ska jag till min nya läkare i Lund. Är ruskigt nervös, vet inte om jag kommer lyckas hitta eller hur de kommer kännas. Jag känner mig sårbar när jag blottar mina tankar. De är svårt för mig att låta någon veta vad som händer och sker i mina tankar. Men de är bara att bita ihop och svara på frågorna som ställs, för utan frågor blir jag dess värre tyst.
Ska fortsätt denna kväll med mer säng, lyssna på tystnaden och försöka drömma mig bort. Hoppet om att sova utan sömnhjälpmedel är långt borta så de är väl bara att sätta en tidsgräns för när de är sovdags för min del.
Fick ett sms av Mr B som satt i strandmörkret och såg på stjärnorna. Jag vill med se stjärnor, när ska alla moln försvinna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar