Vad är de värsta som kan hända sin första arbetsdag på en ny arbetsplats? Att man hoppar av på fullkomligt fel bussstation, i fel by och detta pga att bussarnas skyltar inte går rätt. Att man sen börjar gå och man ser sitt mål men målet kommer aldrig närmare. Man ringer sin nya arbetsplats för att man måste ge de underbara beskedet att man tyvärr kommer bli en aning sen berätta att man går de snabbaste man kan, med andan i halsen och blodsmak i munnen, men då visar de sig att de är upptaget på den nya arbetsplatsen och att 1 min efter 17 så ringer mobilen med frågan: sa vi inte klockan 17 idag? Att man känner att man bara vill sjunka genom marken och man är arg, man har tänkt igenom något lite skojigt och charmigt att säga som anledning till varför man är sen, men tillfälle ges inte. Man kommer dit 9 minuter försent då man promenerat 7 km. Detta på en tid på 40 minuter. När man är framme så är de kaos eftersom ingen kan jobba och hela restaurangen är fullsatt så där står man ny, förvirrad och andfådd. Ja jag anser i alla fall att detta är en av de värsta sakerna som kan hände ens första dag. Behöver nog inte nämna vems första arbetsdag som började på detta sätt.
Efter de gick de ganska bra. Jag fick göra lite allt möjligt och de hann inte ha någon form av genomgång för mig. Tur man kan tänka lite själv, trivdes med de få jag arbetade med men gud va de märktes på min kropp att jag hade jobbat. Var så så trött i natt när jag kom hem, var hemma vid kvart över 1 och då blev jag ändå hemkörd till dörren av en av ägarna. Gillar verkligen honom, oj vad han kan prata. Hur skön snubbe som helst.
Jag mår riktigt dåligt! De känns verkligen inte bra. Är de så här de är nu? Är de så här de kommer vara? Ångest!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar